Hej igen! Var ett tag sen jag skrev här. Har inte haft tid och ork helt enkelt. Senaste tiden har jag varit väldigt trött och inte haft så mycket ork. Antingen jobbar jag eller så är jag trött pågrund av att jag har jobbat. Jag har heller inte varit på så bra humör, det blir lite mycket ibland. Det är jobbigt att kroppen inte vill som huvudet en del dagar. Och jag tycker också det är väldigt svårt att prata om hur jag känner mig för det är inte så lätt för andra att förstå. Vill inte klaga och tjata om att jag inte känner mig bra hela tiden och jag går ständigt runt och är på bristningsgränsen liksom. Så om någon säger eller gör något dumt så brister det direkt och jag kan börja gråta. Det är ganska jobbigt. 

Var hos läkarn förra veckan iallafall och hon ville ha papper från Kalmar så nu har jag fått dem och där stod ju helt plötsligt vad min diagnos heter. De har bara sagt till mig att jag har något som är väldigt ovanligt och som det inte finns något svenskt namn på och som jag kanske måste lära mig att leva med. Har fått gissa mig fram till vad det egentligen är. Men nu vet jag, det heter "Inappropriate Sinus Tachycardia".

Har gått med i en grupp på Facebook och också fått kontakt med en svensk tjej med samma diagnos som jag skrivit en hel del med idag. Känns bra att få lite mer kött på benen och kunna prata med någon som har samma problem och vet hur man har det. Helt sjukt att läsa om andra som har exakt samma problem som jag, trodde typ bara det var jag i hela världen och att läkarna inte egentligen visste vad de pratade om. 

Vad jag nu förstått är att det antingen är något fel på sinusknutan i hjärtat eller så är det något med nervsystemet som inte fungerar som det ska. Skönt att ha lite mer koll, men blir också sur över att jag fått så dålig information från läkarna. Är dock inte så rolig läsning man får. Verkar nästan inte som att det går att bli frisk och det var ju egentligen nästan det läkaren sa också. Dock så är jag glad att jag är mycket bättre nu än tidigare, då hade jag aldrig kunna tro att jag skulle klara av att jobba ens. Tror dock jag kanske måste öka min dos medicin för det känns som att kroppen börjar "vänja" sig vid den

Väldigt positivt och härligt inlägg detta va? En bra sak som gör mig glad iallafall är att idag har vi köpt flygbiljetter till Vietnam! Så i sommar väntar en månad där, kommer bli helt underbart! 

Ett år sedan på sjukhuset i Norge när allt började. Vilopuls på 139 är ju avslappnat och härligt..