Jag är så glad över att medicinen hjälper. Min puls är så mycket lugnare och jag får inte längre hjärtklappning så fort jag gör någonting. Förr fick jag hjärtklappning av att knyta skorna, vända mig i sängen, sträcka mig efter tv-dosan, resa mig från soffan eller gå till köket. Och så har jag haft det så länge nu att jag inte har vant mig vid att hjärtat inte rusar längre när jag gör dessa små saker. Jag är liksom "beredd" på att hjärtat ska börja banka något förskräckligt varje gång jag rör minsta lilla på mig. Men så gör det inte det. Och då blir jag så glad. Det känns så himla skönt att kunna gå upp för en trappa utan att känna att man ska dö och att hjärtat ska hoppa ur bröstkorgen. Och jag blir lika förvånad varje gång jag inte behöver dra mig upp i trappräcket eller ta paus halvvägs upp.

 

Ska väl kanske inte ropa för mycket hej än, har ju inte gått på medicinen alltför länge och man vet ju aldrig vad kroppen säger om ett tag. Men just nu känns det väldigt bra i alla fall och jag tror på detta!